Del II, Historiska Ven: Historien bakom Vens tre hamnar

Detta är del II i min serie om Ven. Läs del I här. 

Ven är, som du kanske känner till, en riktig sommarpärla och det myllrar av turister på somrarna. Uppskattningsvis kommer det cirka 300 000 turister till den lilla ön. Det bor dock bara runt 400 permanent på Ven. Skillnaden är enorm. Det har dock inte alltid varit så här. En gång i tiden fanns inga av Vens tre hamnar och det bodde runt 1200 permanent på Ven, Ven hette dessutom Hven, vad hände egentligen?

Vi börjar vår historiska resa i Bäckvikens hamn

Om du varit här så vet du att det är här båten ifrån Landskrona lägger an och släpper av alla tusentals turister och boende. När du anländer till Bäckvicken möts du av en liten glasskiosk, en mysig restaurang och några små butiker som bland annat säljer silversmycken. Majoriteten av alla turister fortsätter upp för den branta backen och stannar till vid Vens cykeluthyrning. Hundratals, kanske tusentals cyklar står uppradade här och bara väntar på näste person i behov av en cykel. På promenaden uppför backen kan man blicka ut över alla hus som ligger längst med kusten, några för permanent boende och några semesterhus. Husen är pittoreska med vackert anlagda trädgårdar. Mitt favorithus ligger till vänster om hamnen. Taket är mörklila och husets väggar går även de i lila, det är dock fortfarande väldigt smakfullt och huset har en fantastiskt utsikt över hamnen och bryggan vid badstranden.

En gång i tiden var Bäckviken en liten fiskeby, kanske inte helt otippat eftersom att det är en ö. Här fanns ingen hamn men eftersom att det var ett perfekt läge till Landskrona och fastlandet fanns det i slutet av 1800-talet planer på att bygga en sådan. Det började med ånglupen Svea som kom i bruk 1876 och därmed inledde den reguljära båtrafiken till Ven.  Svea var inte lika behaglig som båtarna är idag med sina lounger och soldäck men den gjorde sitt jobb, att transportera människor mellan Landskrona och Ven. Hamnen i sig stod klar 1886 och Svea bytes ut till nyare båtar. 1990 köptes M/S Stjerneborg in för 50 miljoner kronor tillsammans med en ombyggnation av hamnen i Landskrona. Idag åker du med M/S Stjerneborg och M/S Uraniborg som köptes in 2012.

Vi tar oss vidare rakt över ön till Kyrkbackens hamn

Kyrkbacken var även den en liten fiskeby. Namnet fick den av den gamla medeltida kyrka som ligger just uppe på backen – Sankt Ibbs kyrka. Kyrkan är svår att datera helt men den tros ha byggts i början av 1200-talet. Under 1800-talet bodde det 300 av öns ca 1200 invånare i Kyrkbacken. Många arbetade som just fiskare och använde sig av en långbrygga för att ta sig ut. Det var dock svårt att få till en större inkomstkälla på fisket, det behövdes större båtar för det och 1878 stod Kyrkbackens hamn klar.

Nu kunde fiskare köpa in betydligt större båtar, fiskeindustrin frodades och vid 1915 fanns här en flottan på 50 fartyg. Det var dock inte bara fisk som hämtades ur haven utan fartygen användes även för stenfiske, stenen användes bland annat för att bygga hus. Under Andra världskriget var det även vanligt med frakt av kol. Ön gick dock in i isolering. De boende på Ven kunde bara ta sig in och ut två gånger i veckan. Militären tog över ven och byggde fästningar och satte upp taggtrådsstängsel över hela ön. Turismen under mellankrigstiden på ven var lika med noll. Därefter gick det utför för fiskeindustrin. Lastbilarna konkurrerade ut båtarna och 1964 fanns det bara ett fartyg kvar – Tuna av Kyrkbacken.

Sist och faktiskt minst tar vi oss till Norreborgs hamn

I norr ligger Vens tredje och minsta hamn som heter Norreborg. Denna hamn har en helt annan historia än de två andra och löser även mysteriet med Vens drastiska befolkningsminskning. Namnet Norreborg kommer av att en av Vens fyra borgar ska ha funnits på denna sidan av ön. Borgarna ska ha funnits här under 1300- och 1400-talet enligt kartor. I motsättning till Bäckvikens hamn som främst var till för resenären och Kyrkbackens som var till för fiskeindustrin var Norreborgs hamn en utskeppningsplats för Vens omfattande tegelbruksindustri.

På ven fanns jordbruket och fisket som inkomstkälla och när det inte räckte till var man tvungen att hitta ytterligare en inkomstkälla. Det var då man kom på att det var lätt att ta lera ur marken i Backafallsbyn, att det var tillräckligt djupt i havet för stora fartyg och att maskineriet som behövdes för att skapa tegel inte var speciellt dyrt. Tegelbruksindustrin tog därmed fart vid 1850 då ett bruk startades vid Norreborg.

I Norreborg byggdes det även en hamn år 1883 vilket bidrog till att göra Norreborg till tegelbruksindustrins centrum. Totalt fanns det 14 bruk på Ven men de andra bruken använde en landbrygga för transport av teglet. En hamn var mycket lättare. Hvens tegelbruks AB i Norreborg växte till att bli Skånes största tegelbruk under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det slog även ut alla övriga bruk på Ven och var det enda som fanns kvar.  1948 fick tegelbruksindustrin dock ett abrupt slut. Det hade blivit för svårt att konkurrera med priserna på fastlandet på grund av höga fraktkostnader och bruket fick läggas ned. På grund av att att tegelbruksepoken var slut sökte sig människor till andra platser för att kunna få sig en inkomst vilket bidrog till att Vens befolkning gick från 1200 till runt 400 som den är idag.

Kan jag se spår av tegelbruksepoken? Ringugnen som fanns i Norreborg var tänkt att ha kvar som minnesmärke men blev en ruin som sedan använder för att reparera vägarna på ven. Det som finns kvar är maskinhuset som idag är en privat bostad. De stora lergravarna syns också, speciellt vid Norreborgs camping i nära anslutning till hamnen. Det absolut tydligaste spåren är dock alla tegelstenar längst med kusten som fortfarande finns kvar.

Källa: HVEN – från sagornas värld till turisternas, Historien om en ö (Av: Åke Jönsson, 1999) 

Läs hela serien om Ven

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *