Oväntat komöte i Rövarekulan

Plötsligt tornade en mörk gestalt upp sig framför mig på stigen - H.

En dag bestämde vi oss för att åka ut till naturreservatet Rövarekulan som ligger i Höörs kommun mitt i Skåne. Vi hade aldrig hört talas om stället men letade efter en ny utflykt och det var ganska nära hem.

 
För att komma till naturreservatet körde vi ner för en brant och snirklig grusväg till en stor öppen grusplan. Redan när vi steg ut ur bilen visste vi att reservatet skulle bjuda på vackra vyer.  Vi möttes nämligen direkt av en dalgång där bokskogen växte rakt upp och ner i den branta backen och längst ner i dalen slingrade sig bråån.


Vi följde en mindre naturstig längst med ån söder ut.  Det var lerigt och fuktigt i gräset. På några ställen fanns det bryggor som förde oss över den värsta leran och på några ställen fick vi hoppa och försöka undvika att helt förstöra skorna. Kängor är därför att rekommendera. När vi trodde att den värsta leran var över kom vi fram till en kohage - helt nedsjunken i lera och vatten.

Korna som betade i hagen hade rivit upp marken så att det knappt fanns någon fast punkt att gå på. Vi byggde en liten egen passage med några pinnar och traskade glatt vidare. Korna syntes inte till men hade förstört en hel del av leden och det var svårt att ta sig fram. Tillslut kom vi fram till en lite större bro som korsade ån över till andra sidan. Eftersom att vi var på väg mot kulturminnet som skulle ligga på andra sidan ån kändes det bra, efter all vandring i leran, att snart vara framme.


Nu såg vi dock korna, de betade lugnt och verkade inte precis bry sig om oss. När vi nådde bron steg dock en stor, svart ungtjur fram och stirrade hårt på oss. Jag stannade till och då började han gå rakt mot oss. Det kändes aningen hotfullt så vi ökade takten. När vi korsat bron hade min kille hunnit en bit framför mig och var på väg in på en smal stig som gick rakt mellan ett tjockt buskage.

Min kille är en sådan person som inte är rädd för mycket. Just därför blev jag klart förvånad när jag såg honom långsamt backa ut från stigen och sakta vända sig mot mig och nervöst säga: "Nu går vi, Nu går vi!". Jag undrar vad som står på när han halvspringer mot mig och plötsligt ser jag den.

En stor svart tjur mitt på stigen (ej på bild). Kor i sig är för det mesta mycket lugna och brukar, de tusentals gånger som jag gått igenom beteshagar, mest bara stå och beta. Det är dock viktigt att aldrig gå rakt in i en flock utan istället gå runt dem. Tjurar är stora djur och kan orsaka mycket skada om den skulle få för sig att göra ett utfall. Det kändes därför ganska otäckt med så närgående tjurar och speciellt mötet med tjuren på stigen.

Jag kunde dock inte motstå att fnittra för mig själv när min kille beskriver mötet med tjuren som: "Plötsligt tornade en mörk gestalt upp sig framför mig på stigen" - H.


Hitta hit 

Läs mer om Rövarekulans naturreservat och se karta


Har du varit här?

Kommentera gärna om du har varit här och om du har fler tips på vad man kan göra i trakten. Fler bilder hittar du på Friluftsjournalens Instagram.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *