Humleslingans många sevärdheter och Kjugekulls enastående natur

Planen var en roadtrip där vi skulle tälta längst med hela Österlen. Det gick inte som planerat – gör det någonsin det? Istället blev det en natt i tält. En enda natt. Vi avbröt för att det skulle regna och åska som bara den och det hade vi ingen lust med. I alla fall inte när vi befann oss i Skåne och kunde köra hem. Natten spenderades vid Immelnsjön och Braenäs strövområde. Det inlägget kan du läsa här.  Även om himmeln var grå och det hängde stora tunga moln i luften – uppenbara regnmoln – ville vi inte bege oss hem. Lite regn på vandringen kan vi klara av. Mindre kul är det att slå upp ett tält i totalt ösregn. Om ni har tips på hur man bäst slår upp tält i ösregn får ni gärna kommentera eller skicka ett mail till mig.

Humleslingan en av Sveriges vackraste vägar

Vi begav oss därför till Ivösjön i Kristianstads kommun. Jag hade sett fram emot denna utflykt länge. Planen var att vi skulle hyra cyklar och cykla runt sjön längst med Humleslingan som är 5 mil lång. Den planen blev aldrig av men det var en bra plan så någon dag ska det bli av. Det vi istället gjorde var att åka till starten av Humleslingan. Där fanns det en stor parkering full med husbilar och husvagnar som stannat för att fylla på vatten och andra nödvändigheter. Jag ville fylla på vatten men från toaletterna kom bara varmvatten. Det stod en dörr öppen och precis när jag var på väg in där man tömmer latrinen – uppenbart fel – stannade en äldre man mig och pekade mig i rätt riktning till färskvatten.  På skylten vid vattnet stod det dock ”för tömning av avloppsvatten” jag var väldigt tvek mot detta.

H. kom glatt fram till mig när han såg mig vid vattenslangen, han hade famnen fylld med vattenflaskor och ett leende på läpparna som sträckte sig hela vägen till ögonen. Sån blir han alltid om han är hungrig eller törstig och plötsligt får syn på mat/vatten. Vid mat brukar han till och med göra en dans. Det är väldigt charmigt. När han kommer fram och såg skylten slocknade dock leendet och någon dans för allmänheten var det inte tal om. Jag bestämde mig dock för att lita på mannen som visade mig till vattnet. Varför ljuga? Vi drack vattnet och varken dog eller blev magsjuka så det får man ju se som en succé.

Nu skulle vi ge oss iväg på Humleslingan som är markerad med bruna vägskyltar med en vit blomma på. Kartan över området var minns sagt enorm och fylld med olika sevärdheter, utsiktsplatser, vandrings- cykel- och kanotleder. Du hittar kartan här. Det var bara att välja och vraka och vi landade tillslut vid Kjugekull. Där skulle finnas en fin utsiktplats, jättegrytor och några leder att vandra längst med.

Skyltarna för Humleleden pekade till höger men Kjuge låg åt andra hållet. Jag trodde det skulle vara markerat men det var knappt några skyltar. Kanske ska man inte köra leden baklänges? Vi körde fel flera gånger och jag började bli uppgiven. Efter en hel del suckande från min sida och en hel del analyserande av kartan på H. sida så hittade vi. Varför använder ni inte bara GPS? Visst det fanns en väg som gick raka vägen till Kjuge via motorvägen men meningen var ju att köra via Humleslingan och då skulle jag hitta den – hur lång tid det än må ta. Även om mitt tålamod är sjukt dåligt. Jag skulle nog till och med kunna dra det till att jag inte har något tålamod alls.

Natura 2000-området Kjugekull som bjuder på enastående natur

Tillslut kom vi iallafall fram till parkeringen vid Kjuge. Parkeringen var fylld med människor trots det kassa vädret. Vi packade med oss regnkläder och vår picknick och marscherade iväg. Vi valde en kortare, 3km, slinga som skulle ta oss till Kjugekulls utsikt samt några jättegrytor. Naturen bjöd på enastående gigantiska klippblock och en vacker bokskog.  Stigen var smal, snirklig och ledde oss över klippblocken och ibland gick det en liten stig vid sidan om och runt klippblocket som var så liten så man fick klättra lite. Det var roligt att trängas bland stenarna och träden. Mellan vissa klippblock fanns det små grottor, eller passager in under och H. fick syn på en av ingångarna och sken upp.

”Här verkar man kunna krypa in!”

Han log brett och jag såg att han hukade sig för att försöka ta sig in. Min puls gick upp och magen vred sig. Han menade allvar. Han tänkte krypa in. Tänk om hela berget kollapsar på honom, eller att han fastnar. Jag tänkte lugnt och sansat säga: ”det kanske är farligt” men får ur mig ett gällt skrik ”GÅ INTE IN DU KAN JU DÖÖÖ!” Han himlar med ögonen men ler sedan kärleksfullt åt mig. ”Okej jag ska inte”. Jag vet egentligen inte om det är farligt, hade du vågat gå in?

Så småningom kom vi fram till utsiktsplatsen. Den var dock en besvikelse. Visst utsikten var fin men inte enastående och själva utsiktsplatsen var inte så intressant. Sikten var ju inte något vidare just den dagen så det kanske är bättre andra dagar. Eller så är vi kanske bortskämda som varit på så många vackra utsiktsplatser. Naturen här var dock helt fantastisk. När vi gått hela vägen så ville H. gå till ”den klvvda stenen”. En stor klippblock delad på mitten där man kan stå mellan de stora blocken. En perfekt bildplats och häftig sevärdhet. Vi gick därför på ännu en led, den skulle vara lite längre men det var bara roligt. Nu ändrades naturen och framför oss bredde sig öppna betesmarker ut men branta sluttningar ner mot Ivösjön. Nu kunde man äntligen se ut över själva sjön. Här var det stilla och vackert.

Boulderingentusiasterna bär med sig madrasser ut i skogen 

Jag ser några killar som jag först tror håller på och slå upp ett tält. Får man tälta i ett Natura-2000 område tänkte jag. Varför har de med sig stora madrasser? Det verkar jobbigt att konka med sig på en tälttrip tänkte jag. H. avbryter mig i mina tankar och pekar på killarna med madrasserna:

Åh de håller på med Bouldering där borta! Det har jag alltid velat prova det ser så kul ut, men svårt.

Bouldering? Mycket kortfattat är det en gren inom klättringen där man helt enkelt klättrar på stenblock ute i naturen. Det ser häftigt och riktigt svårt ut. Kjugekull är tydligen en väldigt populär plats för Bouldering, vilket inte är så konstigt med tanke på alla häftiga klippblock. Du kan läsa mer om Bouldering i Kjugekull i denna artikel från Utsidan.se. 

Äntligen våfflor på det mysiga cafét Kjugekull

Nu var vi äntligen framme vid den klyvda stenen. Jag var inte så exalterad innan, jag tänkte mest att det var roligt att promenera lite mer. Men! det var riktigt häftigt att se. Självklart var vi tvungna att ta massor med bilder. Sen var det dags för våfflor! På vägen in hade jag sett ett vackert fik – Café Kjugekull – som serverade våfflor och direkt bestämt mig för att fika där ni vi vandrat klart. Nästan hela vägen tillbaka tjatade jag om hur gott det skulle bli med våfflor, hur fantastiskt mysigt det skulle bli att äta våfflor. Det krävs en enastående partner för att lyssna på detta i minst 5km. När vi väl kommer fram till fiket så visar det sig att det var stängt.

Hur kan de ha stängt när jag vill ha våfflor?

Det var först då vi insåg hur länge vi hade varit ute och promenerat. Vi hade varit iväg minst 4-5 h fast att själva lederna inte var så långa. Det är det som är charmen med naturen – man glömmer bort tiden och sups in i omgivningen.


Hitta hit

Koordinater till Kjugekull: 56.078235, 14.358877
Karta över Humleslingan

 

2 Kommentarer

  1. Resfredag
    30 augusti, 2017

    Jag kommer från Karlskrona och inser ju hur OFANTLIGT många utflykter vi har att göra framöver. Perfekt inspiration, tack!

    Svara
    1. Linda
      30 augusti, 2017

      Tack själv! 🙂 Ja det finns massor att utforska och uppleva.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *